I dag är det Världsaidsdagen
Torsdag den 1 december och Världsaidsdag. Kanske ovanligt viktigt med en dag med fast datum som bidrar till att påminna oss om hiv och aids i år, då världssamfundet, organisationer och enskilda regeringar ägnat så mycket tankemöda och energi åt finanskris och en eventuell EU-kris till följd av kraschande ekonomi i Grekland.
I dagarna har UNAIDS kommit ut med sin World Aids Day Report 2011. En av huvuduppmaningarna i den är att vi inte får glömma och ignorera hiv och aids och dess påverkan i miljoner människors liv trots att positiva resultat kopplat till hiv-prevention, vård och behandling nu syns.
Rapporten lyfter bland annat fram att nära 50 procent av de människor som är i behov av bromsmediciner i dag har tillgång till det, en ökning med 1,35 miljoner sedan 2009. En tydlig minskning (26 procent) i antalet nysmittade syns i södra Afrika, i enbart Sydafrika har antalet sjunkit med en tredjedel sedan 1997.
Även i länder där SMR har stöttat hiv-arbete syns tydliga nedgångar i antalet nysmittade unga, till exempel i Togo där Svenska Bibelsällskapet och dess togolesiska samarbetsorganisation arbetat med hiv-prevention och stigmareducering. Här har antalet unga som är hivsmittade minskat med mer än 25 procent mellan 2001-2010.
UNAIDS presenterar i rapporten ett ramverk med olika strategier för att fortsätta arbetet mot hiv och aids. Ramverket baseras på sex olika programaktiviteter, bland annat nämns program för beteendeförändring, spridning och medvetandegörande om kondomer samt frivillig manlig omskärelse i länder med hög hiv-prevalens.
Hiv-positiva människor lever i dag längre och de aids-relaterade dödsfallen minskar till följd av ökad tillgång och effektivitet i bromsmedicinering.
För mig blir denna slutsats riktigt meningsfull när jag tänker på en kvinna jag träffade i sydöstra Uganda, i Iganga-provinsen under ett besök 2008. Hon försörjde då sina sju barn efter att maken dött i aids-relaterade sjukdomar och hon var själv hiv-positiv. Bromsmediciner fanns ännu inte tillgängliga så långt ute på den ugandiska landsbygden.
Vi besökte en insats som utfördes av NavPartners samarbetsorganisation CFE, där man bland annat hade jobbat med att träna människor i inkomstgenererande aktiviteter samt effektivare jordbruksmetoder. Målgruppen var människor som lever med hiv och aids samt de som försörjde drabbade hushåll.
Det är just för människor som den här kvinnan som den här typen av utveckling, att bromsmediciner nu finns tillgängliga för fler, är så viktig. De extra år som bromsmediciner kan ge en person i hennes situation att få leva med sina barn och släkt och att kunna bidra till deras försörjning har ett omätbart värde – ur såväl ett mänskligt som ur ett fattigdomsperspektiv.
Mikael Wiking
Tematiskt ansvarig
för hiv och aids
