Krönika

Vad kan vi göra?

Det är tidig måndag morgon i fastetider och jag slår på P1 kl 05:45 för att lyssna på morgonandakten.

En dominikansyster inleder med att läsa från Jesaja 40 om den rätta fastan: ”Nej, detta är den fasta jag vill ha, att ni lossar orättfärdiga bojor och löser okets band, att ni ger de förtryckta fria och krossar sönder alla ok, ja, att du bryter ditt bröd åt den hungrige och skaffar de fattiga och husvilla husrum…”. Budskapet är tydligt och klart, Gud förväntar sig att vi är hans förlängda arm och röst för upprättelse och värdighet åt alla människor.

Mina tankar gick till de hårt drabbade Rohingyaflyktingarna som jag mötte i flyktinglägren in sydöstra Bangladesh veckan innan. Hur kan vi ge friheten och upprättelse för dessa människomassor som utsatts för övergrepp, drivits på flykt och förlorat sina mål och drömmar? Vi fick ta del av hemska berättelser om förtryck, våld, fruktan och död innan de hade möjlighet att ta sig över gränsen till Bangladesh. Där lever de under mycket knappa förhållanden. Tusentals familjer bor i enkla skydd av bambu och presenningar placerade på leriga sluttningar där risken är stor att drabbas av jordskred, en katastrof i katastrofen. Med stöd från Sida kan SMR stödja ADRA:s och ERIKS:s samarbetspartners att göra viktiga humanitära insatser i området med bland annat mat och skydd. Men lösningen på de verkliga problemen har vi svårt att påverka. Tänk om Jesajas starka ord kunde göra sig hörda hos de som bär ansvaret för övergreppen och den uppkomna situationen, eller de som har makt och möjlighet att gripa in. Det är min önskan.

Läs mer om resan till Bangladesh. Peter Toftgård, Programchef Internationellt, Erikshjälpen skriver om situation: Vart ska de ta vägen?